Var man kär på medeltiden? Kunde man gifta sig med den man ville eller var det alltid någon annan som bestämde? I den här föreläsningen analyseras den medeltida synen på äktenskap: Vad säger juridiken, litteraturen och inte minst verkligheten? Säger de ens samma sak om kärlek och äktenskap?
Myten kring det medeltida äktenskapet är att det alltid var arrangerat och att de äkta makarna egentligen inte gillade varandra. I bästa fall var det ett partnerskap där man strävade efter att göra det bästa av situationen, som när riksföreståndaren Sten Sture kallar sin hustru för ”käre stallbroder”. Även på medeltiden var ändå idealet ett lyckligt äktenskap och det fanns sedvänjor för att underlätta även för blyga tonåringar, som när den blivande heliga Birgitta gifts bort som 13-åring..
På den här föreläsningen får vi höra om Tobiasnätter, samhällsstrukturer som är beroende av partnerskap och inte minst klosterrov, för alla ville inte följa normer och andras beslut om vem man skulle leva sitt liv med, inte ens på medeltiden.
För medeltida äktenskap kunde vara passionerade, lite snuskiga men framför allt underhållande. Annars hade inte Birgitta Birgersdotter i en av sina uppenbarelser beskrivit Jesus som en passionerad älskare. Så talar en kvinna som fick åtta barn med en man som hon faktiskt blev kär i.
Föredragshållare är historikerna David Lindén och Johanna Lindén Nybelius, som båda specialiserat sig på makt och personliga relationer under senmedeltid och renässans.
cfp_2026_pbKBK0N1Gh