Dela
Beethoven Symfoni nr 5
Symfoni nr 5 i c-moll opus 67 ”Ödessymfonin”
Ludwig van Beethovens femte symfoni, Ödessymfonin, ett av musikhistoriens största mästerverk. Dramatisk och utåtriktad musik som för många är vägen in till den klassiska musiken.
Symfoniernas symfoni. Beethovens femma, är världens kanske mest spelade klassiska verk. Det är också musik som det inte går att förhålla sig likgiltig inför. I sin uttömmande bok om Beethoven skriver förre konserthuschefen i Stockholm, Åke Holmquist, att symfonin ”är avskalad och oerhört koncentrerad med våldsamma kontraster, lätt att följa och – om man så vill – med en ’handling’: från mörker till ljus, från kamp till seger. Dessutom tycks ’femman’ som inget annat verk gestalta Beethoven-myten: den mot ödet ensamme, kämpande titanen, som bara kan segra genom strid”.
Däremot var det inte Beethoven som hittade på namnet Ödessymfonin, utan författaren Anton Schindler som under Beethovens åtta sista levnadsår var kompositörens dagliga hjälpreda och oavlönade sekreterare. Utifrån sina anteckningar skrev Schindler senare en berömd biografi över Beethoven.
Beethoven Pianokonsert nr 5
Pianokonsert nr 5 Ess-dur ”Kejsarkonserten” op 73
Beethovens sista pianokonsert är laddad med kontraster och patos.
Det var som pianist Ludwig van Beethoven slog igenom efter sin ankomst till Wien 1792. Publiken hänfördes av hans teknik och improvisationsförmåga. Pianot var också hans experimentverkstad där han prövade och gestaltade idéer, inte bara i pianoverk utan i alla genrer.
Centralt i Beethovens pianoproduktion står de 32 pianosonaterna och de fem pianokonserterna. Kejsarkonserten var den sista han skrev i Wien 1809, året då Napoleon för andra gången jagade ärkehertigen Rudolph av Österrike på flykt. Titeln, som Beethoven inte själv hittat på, sägs syfta på den majestätiska första satsen.
