Med tanke på att Franz Schubert bara blev trettioett år gammal är hans livsverk obegripligt omfattande. Hur hann han skriva så mycket musik? Länge förklarades det med att han skulle ha komponerat med ett slags sömngångaraktig säkerhet. Numera har det där omvärderats, för det finns så mycket som tyder på att Schubert var en hårt arbetande och ytterst vaken tonkonstnär. Och hur skulle han annars ha kunnat förhålla sig så kreativt till traditionen, uppvisa så djupa insikter i människans själsliv och, mot slutet av sitt korta liv, åstadkomma en så djärv förenkling av uttrycksmedlen?
När nu Dalasinfoniettan ägnar en hel konsert åt Schubert får vi höra en ouvertyr och en symfoni, teatermusik och en rad sånger där senare generationers tonsättare har arrangerat pianostämmorna för orkester. Sångsolist är Arvid Eriksson, baryton,
och dirigent är Anton Holmer.
Repertoar:
Ouvertyr i italiensk stil
Der Wegweiser, An die Musik, Der Vollmond strahlt Entr’acte nr. 3 ur Rosamunde Ständchen, An Silvia, Erlkönig
Symfoni nr. 3
Medverkande:
Dirigent Anton Holmer Solist Arvid Eriksson, Baryton