Dela
”Selig sind, die da Leid tragen, denn sie sollen getröstet werden.” (Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. Matt 5:4)
Så öppnar Johannes Brahms (1833-1897) sitt verk Ein deutsches Requiem.
I februari 1865 dog Johannes Brahms älskade mor. Den 31-årige kompositören bar också med sig sorgen över vännen och kollegan Robert Schumanns död nio år tidigare. Kanske var det dessa händelser som inspirerade honom till Ein deutsches Requiem som hade urpremiär i sin slutgiltiga form i Leipzig 1869.
Det var en ovanlig mässa som på flera sätt skiljde sig från de traditionella mässorna för de döda. Brahms valde inte den latinska kyrkotexten, utan satte samman bibliska texter hämtade ur Martin Luthers tyska bibelöversättning, vilket gör att mässan sjungs på tyska. Verket är inte heller en bön om ro för de dödas själar, utan en famn för de levande som sörjer. I Brahms vackra sju satser långa mässa låter han sorgen få andas, men leder den varsamt mot hopp, ljus och acceptans - från tvivlens och tårarnas dal till löftet om frid, tröst och vila. Så är Brahms requiem ett mångfacetterat verk klädd i så översinnligt vacker musik att den överskrider tid och rum.
Svenska kammarkören bjuder in till en unik och intim kammarmusiksättning av detta mästerverk och låter verkets innerliga texter och djupt mänskliga uttryck komma nära publiken. Med vackra körklanger, lysande solister och känsligt ackompanjemang får du uppleva ett av musikhistoriens mest trösterika och storslagna verk på ett sätt som berör och inspirerar.
Karin Birgersson & Johannes Bolmvall (piano)
Lydia Kjellberg (sopran), Arvid Eriksson (baryton)
