Svenska Kammarkören presenterar ett gripande program bestående av mästerverk komponerade under andra världskriget som på helt olika sätt reflekterar över krigets upplevelser.
Programmets fokalpunkt är Francis Poulencs "Figure Humaine" från 1943 som på ett mångfacetterat och vackert sätt uttrycker den melankoli och resignation som fransmännen upplevde under den tyska ockupationen, samt den obeskrivliga känslan av frihet efter krigets slut.
Rudolf Mauersbergers "Wie liegt die Stadt so wüst" är en sorgemotett föranledd av förödelsen i Dresden 1945, vilket sätts i kontrast till den värld av skönhet och lugn som målas upp i Benjamin Brittens "Hymn to St Cecilia", trots att stycket komponerades på ett ångfartyg jagat av tyska U-båtar mitt i Atlanten 1941.
Vi får också höra några satser ur Oliver Messiaens "Kvartett vid tidens ände" (instrumentalt) från 1940, som komponerades och framfördes i ett koncentrationsläger.