Share
NB: The performance contains smoke and loud sounds.
Wiggling Things är en dansföreställning som breder ut sig i ett artificiellt arktiskt landskap. Koreografiska pendelrörelser kopplas till turbulenta flöden, sårbar topografi och karga tillstånd inom och utom kroppar. Utifrån försvinnande platser upprättas tillfälliga mellanrum. Det oscillerande (svängande) sätts i dialog med rasande forsar och en flismaskin - i takt med utbredningen av milslånga kalhyggen och gruvlandskap i Sápmi och Tornedalen. Pendeln och skakningar sägs ha läkande funktioner i healingpraktiker. Kan energin som uppstår i mellanrummet bli till en plats att hämta kraft ifrån?
Ett vykort från ett gruvhål
Ett ensamt skogsrave på ett kalhygge
Utveckling genom avveckling
Barfota på skaren
Det blir tyst och någon ställer återigen frågan ”hur djupt ned äger jag marken?”
Projektet tar avstamp i en väv av soloperformance och kollaborativa verk som Tanja Andersson skapat mellan 2017-2021. Dessa verk har krokat i varandra genom utforskande av platser, arv som friktion och cirkulär rörelse ut i den dansande kroppen. Tanjas släkt är å ena sidan renskötare i Sápmi å andra sidan från skogsindustrin och den fackliga rörelsen i Tornedalen, själv är hon uppvuxen i staden (Umeå och Stockholm).
Foto: Jonne Covers
---------------------------------------
The dance performance Wiggling Things spreads out into an artificial arctic landscape. Choreographic pendulum movements are connected to turbulent flows, vulnerable topography and barren conditions inside and outside of bodies. Temporary in-betweens are established from vanishing sites. The oscillation and swinging is put into dialogue with raging streams and a wood chipper machine—in pace with the expansion of miles wide clear-cut forest areas and mining landscapes in Sápmi and Tornedalen. The pendulum and the shakes are said to possess curative powers in healing practices. Can the energy emerging in the in-between become a site to find power?
A postcard from a mining pit
A lonely forest rave in a clear-cut
Development through decommissioning
Barefoot on the ice crust
Nothing but silence now, and someone asks: “how deep down is the land mine?”
The project has its outset in a web of solo performances and collaborative works created by Tanja Andersson between 2017 and 2021. These works have connected to each other through an examination of places, heritage as friction and a circular movement out into the dancing body. On the one hand, Tanja´s family are reindeer herders in Sápmi; on the other hand, they come from the forest industry and the union movement in Tornedalen. Tanja herself has grown up in the city (Umeå and Stockholm).
Photo: Jonne Covers
